Nu är jag hemkommen från finskakursen, som förövrigt gick bättre än förväntat. Dock kunde jag konstatera att mina kunskaper i finska språket inte blivit bättre. Jag bara går och väntar på ett mirakel som skulle innebära att jag vaknar upp en morgon och kan prata finska, men det lär ju aldrig hända.
Daniel påpekade förresten en dag att det tydligen är tantigt att önska sig en symaskin till tjugoårspresent. Så endera är jag en tant eller så fattar han inte hur bra det är att ha en symaskin. Just nu skulle jag behöva den för att sy mina tights som än en gång gått sönder ungefär två veckor efter jag köpt dem. Jag fattar inte hur jag lyckas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar